På hemmafest hos Ozzy Osbourne!

Idag påminde Facebook mig om den roligaste och galnaste dagen i mitt liv, nämligen den dagen jag gick på hemmafest hos Ozzy Osbourne. Hur hamnade jag där? 22 år gammal och varken känd eller rik, det är jag ju inte idag heller så inget har förändrats på den fronten. Men nu hade jag inte varit lika förvånad över att hamna i ett sådant sammanhang som jag var på den tiden. Då hade jag precis startat mina första klubbar i Göteborg, precis börjat leka DJ och skrivit mina första rader på "Pojken med stjärnorna".

Det var maj 2010. Jag hade flytt till Los Angeles i ren panik och med enorm ångest. Min vän Pelle hade precis blivit mördad på alla hjärtans dag i februari och hans amerikanska vänner bjöd in mig att hälsa på dem i L.A. Jag hade ju berättat för Pelle hur mycket jag längtade efter att få besöka den staden, och nu skulle jag spendera 1 månad i min drömstad. Jag kunde inte heller vara kvar i Göteborg under rättegången mot de två unga pojkar som brutalt mördat min vän, utan någon annan anledning än hat mot hans klädstil och utseende.

Jag hade ingen aning om att denna månad skulle bli den bästa i mitt liv samtidigt som den ägde rum i den svåraste tiden i mitt liv. Det var ambivalent känslor och jag pendlade mellan att skratta och gråta.

Jag minns att jag satt på Aeolans lilla altan och tittade på palmernas blad som svajade lite i den varma vinden.

”Vill du hänga med på hemmafest hos Ozzy Osbourne?” frågar Aeolan plötsligt och jag brister i skratt.

”Haha, eller hur!”

”Ja, jag har fått en inbjudan här av en vän. Det är Sharon och Kelly som har festen och så samlar de in pengar till hbtq-rättigheter i Los angeles. Vill du gå?”

Jag blir helt exalterad och näst intill hoppar upp och ner. Om jag vill gå på hemmafest hos min barndomsidol? Jag skriker ”JAAA!” och inom några dygn sitter vi på väg till deras miljonvilla i utkanten av Los Angeles. Jag minns inte ens vart vi åkte för jag var så uppe i varv och kunde inte fokusera.

Vi åkte igenom två vägspärrar där vakter skrev ner bilens registreringsnummer och tog legitimation innan vi fick godkännande att köra in i dessa otroligt vackra områden med enorma villor. Jag har faktiskt aldrig sett så flashiga villor i hela mitt liv.

Snart parkerade vi framför den stora, gråa villan som stod på höjd på en liten kulle i den vackra dalen. Vi mötte ännu en vakt i dörren som kollade våra namn innan vi fick kliva in i hallen till familjen Osbourne. Vi fick varsin välkomstbubbel och minglade runt. Jag kunde knappt fatta att jag snart stod i Ozzy Osbournes vardagsrum och stirrade på alla vinyl-skivor i guld som hängde på prydlig parad på väggen.

Jag bad Aeolan att snabbt hitta till baren så man kunde lugna sina nerver. Vi gick ut i den stora, vackra trädgården och jag insåg att detta inte var samma plats som där Osbourne-serien spelades in. Detta var mycket vackrare och huset låg på en kulle med en otrolig utsikt över berg och dalar. Vi visste inte om vi fick ta kort helt fritt så jag höll mobilen i fickan även om det kliade i fingrarna.

När jag stod i kön till den fria baren så hörde jag plötsligt Sharons röst och jag vände mig nervöst om och möttes av ett leende. Jag kunde dock inte förmå mig att hälsa förrän jag hällt i mig en drink. Sedan presenterade Aeolan mig för Sharon och sedan för Kelly. Lika trevliga båda två och vi småpratade lite. Jag var så nervös att jag inte kunde minnas vad vi hade pratat om efteråt.

Jag minns att jag sökte upp en toalett och när jag satte mig på toaletten så såg jag alla tavlor på en massa hundar samt hörde dem skälla i rummet bredvid. Där satt jag och började fnissa över hur surrealistiskt detta var.

I flera timmar minglade jag runt på tomten och pratade med kända skådespelare, artister och miljonärer. Jag märkte att visitkorten som Aeolan tryckt upp åt mig gick åt. Det var märkligt att det var en självklarhet att man ger ett visitkort till någon man snackat lite med på en fest. Att inte ge ett visitkort var mer eller mindre som en förolämpning. Det hade jag fått lära mig och varje fest jag varit på i Beverly Hills och på andra ställen i Los Angeles så var handväskan fylld med visitkort från diverse olika företag. Allt från städfirmor till filmproducenter.

Kellys Osbourne och hennes vänner bjöd sedan in oss till efterfesten i Hollywood. Och det var ännu mer surrealistiskt att plötsligt vandra upp på röda mattan och bländas av vågen av blixtrar från alla diverse journalister och paparazzis. Kändes märkligt att glida in i detta sammanhang på det här viset. Vi tog oss upp till en öppen takvåning med utsikt över Hollywood och där bjöds vi på både gratis mat och fri bar. Jag blev återigen presenterad för vänner till Aeolan och till Kelly Osbourne. Efter ett tag på takvåningen så begav vi oss vidare till Bar Sinister, den kända gothklubben i Hollywood, och där stötte jag ihop med Twiggy Ramirez från Marilyn Manson. Jag har avdyrkat honom sedan jag var 10 år och älskade honom mer än Marilyn Manson, så det kändes helt galet kul att få skåla och snacka musik med honom. Han tyckte jag skulle hänga med på efterfest med honom, och Aeolan översatte efterfesten till att hamna på hans ”lista” och den vill jag inte hamna på, så det blev ingen efterfest med Twiggy, haha! Däremot uppträdde det ett rockband från Australien på klubben och bandet hade en väldigt söt trummis, och den killen raggade jag upp istället. Några år senare kollade jag på barnprogram och såg trummisen, som tydligen var en känd skådespelare i Australien. Där ser man! Världen är liten!

Dagen därpå vaknade jag upp och fick nypa mig i armen. Det var den roligaste dagen och kvällen i mitt liv. Och jag är så evigt tacksam till min vän Aeolan som bjöd in mig till att uppleva den dagen.

Och så fort corona är över så sätter jag mig på planet till Los angeles, dit jag skulle precis innan corona slog till. Jag saknar verkligen min favoritplats på jorden!

Och jag lovar att jag ska börja blogga mer igen, har haft en tuff period sedan corona slog till men nu börjar jag få skrivarglöden tillbaka tack och lov! Ta hand om er, och glöm inte: drömmar kan gå i uppfyllelse!