Kreativa kaoset är här!
Det är faktiskt rätt komiskt att jag sätter flera larm på mobilen och peppar stenhårt inför att skriva på min blogg - och ändå glömmer jag det. Det är som om nån går in med ett suddigum och suddar ut nåt i min hjärna lite sådär för skojs skull. Det här händer också lite närsomhelst. Det jobbar nån Homer Simpson-inspirerad gubbe i min hjärna som kopplar ihop trådar och helt plötsligt somnar han eller kopplar ihop helt fel trådar för att han druckit öl på jobbet.
"Om du tycker nåt är intressant så kommer du ju ihåg det". Eh, nej, uppenbarligen inte! Jag förstår att det är svårt för personer som har "normalstörda" hjärnor att förstå något så obegripligt som att man faktiskt kan glömma bort nåt kul som man ska göra härnäst, eller glömma sin bästa väns födelsedag, eller glömma ringa upp kollegan som du alldeles nyss pratade viktiga saker med, eller glömma ett viktigt löfte till ditt barn. Man kan väl för fasiken inte glömma så viktiga saker!
Men ni som också är kreativa kaos-hjärnor, eller har ADHD som det också kallas, förstår nog precis vad jag talar om. Det är liksom som om någon drar ut kontakten ur en så att strömmen går ibland, och strömmen är minnet. Man är aspepp på något kul och en stund senare är det totalt bortblåst. Självklart har stress och distraherande moment en del i orsaken, men inte alltid. Långt ifrån alltid. Man är helt enkelt en aning senil-dement och hjärnans beteende liknar rätt mycket en hjärna på en utbränd person. Man är disträ, glömmer saker, virrar till det och kraschar. Och när man har de tuffaste perioderna så är man "tillfälligt utbränd" men det går över, och man går upp i bättre perioder, lite lik bipolaritet.
Och när jag plötsligt glömmer självklara och viktiga saker så blir jag så jävla trött på mig själv. Så fruktansvärt jävla trött på min egen hjärna. Så ni som suckar när jag glömt saker och tycker jag borde få konsekvenser för mitt beteende - lugna er, jag är alltid bäst på att straffa mig själv. Skäller ut mig själv regelbundet och lider av dessa egenskaper. Så tro inte jag "kommer undan" med att glömma viktiga möten eller annat som totalt sprungit ur mitt sinne. Tack God Gud för smartphones, säger jag bara! Tack vare 2746464 påminnelser så kommer jag ihåg att både borsta tänderna och byta underkläder (Ja, jag har faktiskt påminnelser för dylika, vardagliga saker som ni skulle skratta åt). Mitt minne är likt Doris i "Hitta Nemo" och jag skulle nog påstå att jag är ungefär lika positiv som hon. Jag lallar runt och sjunger och när jag träffar folk jag känner så undrar jag varför deras ansikten ser bekanta ut... Hmm.. Var är jag nu igen? Tack, google och tack google maps! Jag går inte vilse lika ofta längre och jag behöver inte registrera platser jag varit på, tack!
Ja, som sagt, tur det finns post-it lappar och påminnelser på mobilen.
Men just nu flinar jag mest åt att klockan är 22.39 och jag skriver blogginlägget som skulle skrivas på Måndag kl 19. Bättre sent än aldrig, eller hur? Och det tar ju såklart tid att få till nya rutiner. Dessutom är detta i en väldigt stressig period då jag är mitt uppe i att etablera ett helt nytt projekt, "Creative Point" som jag numera jobbar 80% som projektledare för. Eller rättare sagt, jag är anställd som Projektledare för Brewhouse och Arrangörer utan Hinders projekt "Creative Point" som är finansierat av Allmänna Arvsfonden. Det projektet som fick 7,2 miljoner i somras. Helt galet! Jag får nypa mig i armen nästan dagligen när jag går till vårt stora, fina kontor på Brewhouse och får se den schackrutiga scenen i vårt kontor och hur fint hela inredningen börjar bli. Wow! Detta projekt slukar nästan all min tid såklart och är förbannat roligt. Jag ska berätta mer om det projektet framöver, och ni kommer både inspireras och bli provocerade med tanke på att vi jobbar med tillgänglighet och funkis-frågor. Det berör de flesta med ett hjärta och en hjärna dvs. Och det finns väldigt mycket att göra för att människor med funktionsvariation inom kultur- och eventbranschen.
Sedan är jag även mitt uppe i bidragsansökningar för Subkultfestivalen 2020 och redovisning för förra årets bidrag samt bokföring. Jag tryckte nyss på "skicka in" på nästa års ansökan till Kulturrådet. Håll tummarna! Så ja, det är full rulle men det är det ju nästan alltid. Och mina lugna perioder är nog enligt dem flesta även de rätt fartfyllda med högt tempo. Många får stressfinnar så fort jag staplar upp vad jag gör och hur mycket jag jobbar, men man får inte glömma att jag jobbar med mina fritidsintressen. Jag varken spelar fotboll eller gör mycket annat på min fritid. När jag inte hänger med min lillfis Odin (eller tja, han är en stor fis nu och går faktiskt i 1:an i skolan) så sysselsätter jag mig med mina ideella projekt, planerar föreläsningar samt skriver på mina böcker. Jag har helt enkelt svårt att "ta det lugnt" enligt ta-det-lugnt-normen. Jag blir ju lugn av att pyssla, fixa, skriva och vara kreativ. Men att ligga och läsa en bok på en varm strand är ju inte heller fel, det gillar jag med numera, men har fått lära mig hur man tar det lugnt på det sättet. Det var inte självklart att ligga still på en strand i flera dygn. Det fullständigt kröp i kroppen och jag höll på att bli galen första gången. Jag hade liksom min första semester 2017, och det tog ungefär 8 dagar innan jag på riktigt kände att min kropp gick ner i varv och var lugn. Sedan tog det 4-5 veckor innan jag kom upp i samma jobbtempo, och det var ju såklart ett wake up-call så jag har faktiskt tonat ner mitt tempo sedan dess. Förstår nu vad folk menar med "semester-bakis". Förr hade jag svårt att förstå hur fan man kan vara trött när man haft semester. Det är även lite komiskt att jag "tränar i att chilla". Men kanske är det något som blir allt vanligare i vårt stressade samhälle. Det krävs knappast ADHD för att ha svårt att varva ner.
Jaha, då har ni spenderat en stund att läsa om mitt dåliga minne, att jag har massa jobb och att jag inte riktigt vet hur man varvar ner samt har lärt mig hur man tar semester. Inget som kanske fick er att utvecklas mentalt eller känna ny mening med livet, men jag ska komma med lite mer givande inlägg framöver. Nu är det dags för "senildementa" och kreativa kaos-Mirre att slita sig från datorn och lägga sig med en bra bok.
Imorn är jag ledig! Och då ska jag minsann skriva så det glöder på mina nya böcker (!!) Japp, jag skriver faktiskt på 2 samtidigt. Den idén har aldrig slagit mig innan, att man kunde skriva flera böcker samtidigt vilket är rätt ironiskt då jag ju driver flera projekt samtidigt. Så varför skulle jag inte kunna skriva flera olika saker samtidigt, eller varva mellan två olika manus? Självinsikt och logik går inte hand i hand heller alltid, medan Homer Simpson ölar i min hjärna.
Och kom ihåg att man bara kan göra sitt bästa, och det är helt okej att allt blir helt åt helvete ibland eller inte alls som planerat. Det blir näst intill _aldrig_ som planerat i mitt liv, det är nåt jag fått vänja mig vid trots att jag får tonvis med ångest så fort det blir plötsliga förändringar eller annorlunda än det jag föreställt mig. Den ångesten får man leva med, och acceptera att det är såhär det är. Oavsett hur professionell eller perfektionist man än är, så går det inte som man tänkt sig, alltid. (Ska påminna mig om att läsa detta sista stycke nästa gång när jag förbannar Gud och universum för att nåt gått åt helvete. Skulle nog mörda nån som sa dessa ord när jag är i det "moodet" men ändå, det är ju så det är.)
Önskar alla kreativa kaos-personer samt er normalstörda en fortsatt trevlig vecka! Ni är bäst!
Veckans...
Boktips: Konsten att vara kvinna
Filmtips: Natural Born Killer
Musiktips: Julia Frej - Vi är skuggor
