En arg människa förändrar ingen...

Det här med måndagar skippar vi härmed, jag skriver helt enkelt när jag vill. Annars kommer det bara bli stressigt. Jag försöker väl lura mig själv att jag har utrymme för mer struktur i min vardag, men jag är ju som alltid ett vandrande organiserat kaos med ett leende på läpparna.

Och på tal om leende, jag var på en kurs med min kollega Pia på CSR på Svenska Mässan i Tisdags förra veckan och fick höra följande: Om du ler över 2 minuter, även om du ler falsk, så skickar det signaler till hjärnan som säger "Åh nu är jag visst glad!" vilket gör att hjärnan skickar ut endorfiner och vi känner oss lite gladare. Detta funkar såklart inte på deprimerade människor men oss andra som inte är det. Jag vet inte vart detta kommer, men det kändes som något som säkerligen stämmer. Och om inte, så bidrar detta till att jag går runt och ful-ler lite oftare och kanske smittar mitt leende av sig och gör andra och mig själv lite gladare rent psykologiskt?

Lite som Noceboeffekten, dvs motsatten till placebo. Placebo-effekten innebär ju att patienten tror sig bli frisk när den stoppar i sig sockerpiller som läkaren säger är "cancermedicin" eller whatever. Nocebo-effekten betyder att patienten blir svårt sjuk för den tror att denne är sjuk. Så rent psykologiskt gör man sig själv frisk eller sjuk inom dessa olika teorier.

Så då är vi helt enkelt mycket mer lättlurade än vi tror. Vi kan helt enkelt manipulera oss själva till att vara mer glada, och det tycker jag är helt fantastiskt! Så den senaste veckan har jag lett mer än någonsin,både mot andra och min egen spegelbild.

Under kursen talade Ami Hemviken, en helt fantastisk talare! Hon pratade mycket om vad Creative Point handlar om, dvs det projektet som jag jobbar med och som jag ska berätta mer om en annan gång. Men hursom så handlar vårt projekt mycket om bemötande, och att inspirera människor att vilja förändra sina attityder kring tillgänglighet och inkludering. Och detta talade Ami mycket om, och på ett väldigt inspirerande sätt, dvs mycket skratt och optimism.

Du behöver nämligen inte vara allvarlig och tråkig för att vara seriös. Det är en konstig myt att man ska vara allmänt förbannad och hård för att andra ska ta en seriöst. Och detta är inte alls lika effektivt i arbetet för att få med folk i en förändring eller i hållbarhetsarbete. Du måste inte ha tråkigt för att skapa förändring och vara engagerad. Andra inspireras inte av allvarliga och arga människor. Människor förändras inte av negativ feedback. Tro mig, vi alla vet om våra brister och behöver oftare höra vad vi gör bra än vad vi gör dåligt. Människor inspireras av beröm och positiv feedback. Får man beröm för de små steg man tar - då vill man ta fler steg. Och genom skratt och optimism så lyssnar vi och vill engagera oss. Vi blir kreativa och empatiska när vi får våra behov tillgodosedda och känner oss tillräckliga i de små steg vi tar.

Så att skrika, hota och skälla på folk leder inte någonstans. Ingen blir mer sugen på att jobba för jämställdhet, feminism, tänka mer på miljön eller bry sig om djurens rättigheter när någon står och skriker, skäller och hotar en. Det är ren psykologi och vetenskapligt bevisat. Och i en demokrati där man kämpar för en bättre värld, så kanske man inte ska använda sig av diktatoriska eller fascistiska metoder, inte sant?

En glad, positiv person som får andra att skratta och inspireras - den personen kan få med människor till att förändra. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Ingen är stark ensam, utan all förändring sker TILLSAMMANS. Ett steg i taget. Och det steg du tar idag i en hållbar riktning - det betyder något.

Ami pratade även om att humor och skratt leder till kreativitet och empati. Det går att blanda allvar med skratt, och nå ut mer för alla vill hellre reflektera i ett positivt sammahang.

Ett barn skrattar 400 gånger per dag och en vuxen skrattar 15 gånger. Vi måste bli bättre på att skratta!

Många gnäller då ofta och säger: ”Man kan ju inte skämta om nåt nuförtiden i dessa pk-tider.”

Jo, det kan man! Skämta på din egen bekostnad. Då gör du inte andra arga om du är orolig. Bjud på dig själv och gör vi alla detta så blir det ju trevligare.

Det nämndes även det jag ofta varit skeptisk till. Konstruktiv kritik. När man ska ge feedback till kollegan så säger man "Du är jätteduktig på bla bla, men du bode tänka på bla bla" osv. Och oftast är det ju inget nytt man får höra där om sina dåliga sidor. Och vad kommer man ihåg? Jo det dåliga såklart. Trots 50 positiva kommentarer så kommer man ihåg det där nät-trollet som gapade ut hur kass och ful man var. Så funkar vår hjärnor. Fokusera istället på det positiva om du vill få någon att utvecklas. Man själv märker ju vad man fick positiv feedback på och vad man gjorde som man inte fick positiv feedback på, då vet man vart man ska lägga krutet.

Det är lätt att man hela tiden hittar nåt dåligt hos det någon förändrar. Och det är väldigt vanligt och jag ser det varje dag på sociala medier. Man skäller ut varandra för minsta lilla fel och tycker man är en hycklare om man inte är Jesus själv i sitt engagemang.

”Vad du än gör så är ingenting nog”. Får man andra att känna såhär, då dödar man varandras inspiration och det leder inte till förändring. Leta inte fel, beröm varje steg andra tar. Varje liten sak är viktig, varje litet steg i rätt riktning är tillräckligt bra. Hurra varandra!

Fira varje steg/varje delmål vi når. Vi är duktiga på att ställa frågor ”varför” det inte gick hela vägen. Men det är när vi NÅR målet som vi ska fråga oss varför och hur vi kom hit. Fokus på de positiva. Och man kan fan aldrig fira för mycket, eller hur?

Munkarna i Thailand var också ett exempel som Ami tog upp. De är tydligen jämt glada och forskarna undrade varför de var så glada. Forskning visade att de har större tacksamhet-center i hjärnan, dvs den del som utger tacksamhet och glädje. Hade de tur när de föddes? Nej. De har TRÄNAT i tacksamhet. Det är inget som sker automatiskt, inte positivt tänkande heller. Man måste öva i att vara tacksam, glad och tänka positivt.

Vi lär oss istället att gnälla och klaga och känna hopplöshet. Vi måste aktivt välja att le, välja att känna meningsfullhet, välja att känna tacksamhet genom att fokusera på de positiva. Det kommer leda till verklig förändring och hållbar utveckling. Och vi får börja hos oss själva och applicera detta i bemötande av kollegor, familj och vänner. För detta sprider sig och smittar av sig. Om man får beröm av andra, och får sina behov tillgodosedda, inte har för mycket stress runt sig och kan skratta åt eländet ibland - då orkar man ta steg i en hållbar riktning.

Jag tyckte Ami var så inspirerande då jag helt delar hennes synsätt. Och jag är tacksam att samhället börjar snacka om "TILLSAMMANS" och skrotar "individualismen" där ensam är stark och ensam kan allt. Det stämmer inte. Vi är ingen ensam-art utan ett flockdjur. Vi förknippar ensamhet med död. För 40.000 år sen så dog vi om vi var ensamma. Vi överlevde inte på savannen själva. Vi behöver varandra. Endast då kan vi skapa hållbar utveckling. Ensam är inte stark. Ska vi kunna göra skillnad så måste vi göra det TILLSAMMANS. Hur jävla klyschigt det än låter. Och glöm aldrig bort att skratta, le och stötta varandras steg. Det kommer motivera och förändra på riktigt. Det är min starka övertygelse, det är så jag alltid jobbat och det tänker jag fortsätta med.

Ha en go måndag alla! Alla steg ni tar, varje liten insats för en bättre värld, är viktig och betydelsefull. DU är viktig och betydelsefull.

Läs mer om hållbarhet och vad du kan engagera dig i för mål för en bättre värld för oss alla

: www.globalamalen.se